Vilka faktorer främjar och hämmar samverkan mellan idrottsrörelsen, offentlig och frivillig sektor? En kvalitativ studie om olika samverkanspartners upplevelser av ett samverkansprojekt
Master thesis
View/ Open
Date
2019-06-06Metadata
Show full item recordCollections
- Master theses [165]
Abstract
Den norska regeringen lyfter fram tvärsektoriell samverkan som en metod för att nå folkhälsopolitiska mål som att till exempel reducera de sociala hälsoskillnaderna. Regeringen uppmärksammar också idrottsrörelsen roll som en potentiell samverkanspartner. Men forskning visar att samverkan som inkluderar olika organisationer och sektorer är utmanande. Trots att regeringen uppmanar till tvärsektoriell samverkan med idrottsrörelsen finns det få konkreta råd om hur sådana samverkansprojekt kan genomgöras i praktiken. Huvudsyftet med denna studie är att få kunskap om de faktorer som upplevs främja eller hämma samverkan i ett samverkansprojekt. Samverkansprojektet består av idrottsrörelsen, frivilliga organisationer och kommunalt styrda verksamheter som har förenats i ett projekt med ett gemensamt mål om att utjämna sociala hälsoskillnader genom att inkludera befolkningsgrupper som i liten utsträckning deltar i idrott. Studien ska även ytterligare testa nyttan av The Bergen Model of Collaborative Functioning i en ny kontext. Genom en kvalitativ studie med intervju som metod har elva deltagande aktörer intervjuats. Resultaten tyder på att Huvudorganisationen motverkar många av de hinder som forskning lyfter fram i samverkansprojekt. Att ha ett gemensamt synsätt, utgå från ett klientperspektiv, välja en individanpassad aktivitet framstod framförallt som främjande faktorer för projektet. The Bergen Model of Collaborative functioning användbarhet for denna kontexten fungerade väl. The Norwegian goverment highlight cross-sectoral collaboration as a method for achieving health goals such as reducing social health differences. The sports sector is highlighted as a potential partner for such collaboration. However, research shows that achieving fruitful collaboration between different organizations and sectors is a challenge. Although the government calls for cross-sectoral collaboration that includes the sports sector, there are few concrete guidelines as to this may be implemented in practice. The main purpose of this study is to gain knowledge of the factors perceived to promote or inhibit collaboration in a collaborative project. The project consists of the sports sector, voluntary organizations, and public sectors. These organizations have been united in a project with a common goal of equalizing social health differences, by increasing the level of participation among groups which tend to show limited participation in sports. The study will also further test the utility of The Bergen Model of Collaborative Functioning in a new context. Using qualitative methods, and interviews with eleven participating actors in the project, this study investigates which factors are perceived to be the most impactful for promoting collaboration amongst the different organizations. Factors such as having a common approach, starting from a client perspective, choosing an individual-adapted activity, having realistic expectations, being responsive, taking advantage of each other's expertise, and committed responsible people appeared to be perceived as the most important factors promoting collaboration in the project. The Bergen Model of Collaborative functioning usability for this context worked well.